Sophie v, Knorring. 49 gen betraktade honom en stund med förtjusning, derpd utbrast bon i tårar ochlfcttejtg på fängkanten. RoSalinda stod bredwid ben-ne, det war benne omöjligt att taga jtna bänryckta ögott ifrån den Sofwande t>nglingenf till och med det minsta drag i banS ansigtt tnpreglade sig i henneS minne; drottningen böjde sig öfwer honom och tryckte en fakta kyss på hanS läppar. Tillåter du ockfåmig, att kyssa honom? frågade Rofalinda* Ger# na, fade drottningen, leende under fina tårar, wäck bonom blott icke; prinfessan närmade sig honom, kysste honom fakta och tu* tade sitt anlete mot banS, heta tårar föllo på banS kind, hon miHe aftorka dem och prinfen waknade. förskräckt Sprang RoSalinda upp, kasta* de ftg gråtande ned for drottningens knän, den skönaste prinS war förfwunnen och en liten oformlig figur uppreste sig. Huru kom* mer det sig, att du beföker mig wid denna tid, min dyra mor och äfwen du, min äl*