det, fmarabe amman, här i denna kalla, rnå-ta och obeqwänia boning, af den, fom är wan wid prakt cch follTen. Du skall få fe, att jag älskar tig, fade prinfen, min fader har skänft mig detta rike ocb björnarne, du skall med mig bebo hanS fordna slott. Han gjorde ett tecken och en Swart marmorwagn framfom, dragen af fwarta, brummande björnar; han upplyfte Rofalinda deri, de foro längfamt genom tjocka skogar och öfwer ö-de bedar, der björnar bodde i grottor och hålor, od) dessa ftucko ut fina hufwuten, for att fe ftn nye konung; slutligen uppnådde de en klippa, på hwarS fpetS konungenS jlott stod, de uppklättrade med möda dit. prinfen wiSade Rcfaltnda henneS bostad, ett litet, mörkt rum, hwarS wäggar liffonj hela hufet iroro af fwart marmor, genom jmå fönster insläppteS blott SparSamma IjuSfirå-lar, och detta oroade henne ånyo; lufteu derinne war kall och tryckande, fönsterna futto få högt upp, att man icke kunde nå