wärt i en mild natur, men har frusit bort; ack, få skall det gå äfmen med oss, utropa* de prinfessan, i det hon nedkastade sig på sin usla mossbädd, jag skatt icke upplefwa morgondagen. En liten, bwit björn fröp wänligt titt prinfessanS fötter och Sökt* war-ma dem. RoSalinda lutade sig wemcdigt tiU honom: Du goda djur, fade hon, i det bon tog honom i sina armar och fuktade bonom med sina tårar, du hySer medlidande för mig. 3ag är din amma, fade björnen. Då du blifwit bortförd, fade prinfen för-trytfamt tiU sin fader, att emedan jag betjenat dig wid fcrottningenS bof fom foget, få kunde han nu låta mig betjena dig Som björn; han wtbrörbe mig endast och jag fprang fom björn ?å fyra fötter. H**>a0 bar det blif-wit af prinfen? frågade Rofalinda. Det wet jag icke war fwaret. Dagen derpå kom konungens fon dit på morgonen. Ar bu ännu icke wänligare mot migf frågade han. Huru fan du begära