©opbie o. Knorrtng. 69 (inda frågade, hwad det blifwit af drottningen? han fade, att hon med konungen, ftn gemål, wore innesluten i ett underjordiskt fängelfe, bwarest de bewakadeS af hundrade björnar. Prinfessan kunde icke tillba-fabåffa sina tårar; han fade, att drottningen förtjent detta straff redan derför, att hon welat gifta bort prinfessan och förkunnade henne fin faderS wilja, att hon på sin trettonde föbelfedag skulle förmälas med bo* nom, t åfyn af drottningen, henneS fon och den redan länge fångne konungen, hwilka alla betraktade Rofalinda fom sitt fifta bopp. Prinfessan hade Swårt att dölja ftn owilja, men den gamleS^ord woro fästade i bemteS minne. Prinfen befökte henne hwarje morgon, han berättade, att det gladde hanS fader, det Rofalinda rnifade fig Så wänlig mot banS fon. Prinfessan frågade öm konungen nu bebodde drottningens palats? 3a, inföll prinfen, han ligger ber hela dagarna i folskenet