fpridda långt från hwarandra; af wälbefm-nande sträckte han ramarne långt ifrån fig och brummade af tnnerlig tillfredSfiällelfe. Prinfegan blef rädd wid banS åfyn. 9Win fon är nöjd med dig, ropade han emot henne, det gläder mig; kom och fatt dig breb-wid mig, du fer, att wi bemöta dig Som banS tillkommande gemål, du bebor mitt flott, och till och med din önskan, att få å-terfe den bär trädgården uppfyfleS, jag bop-paS att du tackfamt erkänner det. Rofalin-da förfäkrade det. H°n betraktade trädgården, mufiken hade tystnat, endast någon enSam fogel Satt ännu bär och der qwar i träden, marken war upprifwen, blomskersko-gen war omkullkastad, björnarne hade aldrig fett blommor och woro fysselSatta med att förstöra dem, fom ännu funnoS qwar. De gyllne strängarne woro förfwunna från pa-latfet, fedatp inga milda andehänder mer fpe* lade på dem. RoSalindad fordna tjenarin-nor, filfwerbufworna, »oro ännu i trädg&r»