©op^te o. Änorring. 65 prakt för henneS ögon, i trädgården waggade gyllene blommor. B/örnar fprungo brådskande af och an, krigStrumpeter skadade. Äonungen utträdde i full wapenskrud ur pa-latfet, åtföljd af sin fon och ett tåg af björnar, hmarS slut ögat ick*e kunde nå. De hade knappt lemnat trädgården, förr än några glänfande foglar glädtigt flögo tillfammanS, Sjöngo Sånger och gladde sig öfwer konungens-afrefa. Detta bördeS af björnar, fdm gwar-blifwit på wakt; dessa öfwerföllo foglarne på gräsmattan, der de stodo famlade, och dödade dem Som förrädare. Rofalinda mände gråtande sina blickar deriSrån; då hon å-ter Såg dit, war allt förSwunnet och hon Såg blott sin egen bild t Spegeln. Jpwad göra wäl min Sader och min moder nu? frågade bon, månne de glömt mig? H°n Såg fin fader och sin moder flå på famma ftäHe i trädgården, der hon förfwunnit för deraS ö-gon, hon hörde huru konungen tröftade drottningen. Rågra år äro ju redan förgångna,