på ett wilkor. Han lemnade nu prinfessan, Som kastade fig på fin bädd och dolde an fig* tet i kuddarna, på det att prinSen, om han ännu Såg i fpegeln, måtte tro, att hon gret för det hon war skiljd från honom. Rär prinfen hörde att den gamle wifle frigifwa Rofalinda på ett wilkor, skyndade han genast ned till stranden, för att få we-ta det. H°n stod der och ropade på gub* ben. Denne uppkom på mattenotan i en fnäcka och iklädd en drägt af filfmertyg; hwad begär du, frågade han prinfen omän-ligt. Du håller min älskade RoSalinda fån* gen boS dig och jag fordrar henne tillbaka. Den gamle mille åter nedstiga, i det han fade prinfen, att denne en annan gång kunde bedja höfligare. 3ag met mäl, Sade björn-konungens Son, att du mili återgifma mig henne på ett misst milkor, jag beder dig, Säg mig det. Rå mäl, inföll gubben, fag hoppaS, att det icke skall misshaga dig. 3ag hatar din fader och kan icke fördraga, att