och trodde, att denne då ocffå skulle inSorn-na, od) han Sålunda få tillfälle att åtkomma ringen, fadern gaf honom gerna denna tifiätelfe och fade, att han under tiden miQe öfwertänka några regeringSärender* Prinfen tillsköt ögonen och låtfade fofwa, Åonungen låg bredwid honom; han hörde honom oupphörligt brummande öfwerlägga och kom riktigt i raferi öfwer, att han icke wille fomna. Till skutet trodde han, att fadren misstänkte honom; derför började han fnarka bårdt, för att göra honom fäker. 3Ren genom den ansträngning, det kostade honom, att göra fömneti fullkomligt naturlig, infomnade han skutligeit på alfwar och beSann sig till sin harm flera timmar deref-ter i sitt skott. Ru war han twungen, att afwakta ett nytt tillfälle; det yppade sig fnart. 2>å fadren kallade honom till sig, fann han honom sjuk; han fatte sig wid banS Säng och beklagade honom ömt. Björnen war' förtretad öfwer sin sjukdom och