wältrade ftg brummande af och an på sjtt läger. 3ag w$t, att jag kommer att wara Sjuk i ännu åtta dagar, Sade han till fin Son, du skall hela denna tid waka wid min Sida, på det ingen må kunna nalkaS mig, då jag Sofwer. Prinfen lofwade det gerna; konungen infomnade tungt strart derefter, prinSen närmade fig och Sökte på högra ramen efter taliSmanen. De långa, krufiga håren hade få wärt öfwer den, att han i början icke allS fick rätt derpå, men slutligen fann han honom och drog den fafta af klon. Han war utom fig af glädje, då han Såg ringen blänka på fin hand; han wiOe genast förfö* ka fin konst, wred om den och stod wid sjönS strand. GubbenS ögon glänste af glädje, då han fick Se honom. O hur mycken tack är jag dig icke skyldig! ropade prinSen emot honom. 3ag har redan Sett din lycka i mina böcker, fade gubben. Sätt dig i min Snäcka, kom och emottag din brud. — 3 fin glädje glöm-