^opbie o. Knorring. 81 skiljde nu tydligt en skor fogel, fom med sina breda, gyllene wingar klöf luften. Han nal-kadeS konungen och bad honom ödmjukt om fjedern, fom han wid en skrid förlorat; jag wet, att du eger den, fade han, och Sedan jag förlorade den, är det ganska befwärligt för mig, att flyga; jag ber dig derföre, skicka in den uti min högra minge, till tacf derför »ill jag föra dig tifl din dotter. honungen Satte glädtigt fjedern på sin rätta plats och fogeln bad den låldrige monarken Sölja fig ned i trädgården. Drott* ningen promenerade i trädgården; hon wiQe få gerna tro löftet, att i dag få återfe fin dotter, men ändå ängSladeS hon af få mån* ga tmifwel. Hon mötte konungen och fö* geln, och benneS bjerta flog af glädje. H»art mill du föra mig? fade konungen; utan att fmara, upplyfte fogeln honom och ilade med skor basktghet derifrån genom luften. Drottningen blickade bebröfmad efter dem. Hon trodde, att konttngen Uka fä litet skul* 6