le återkomma, fom Rofalinda och amman, hwilka förfwunnit lika få plötsligt. fogeln bar konungen med största lätthet bort öfwer omätliga länder; slutligen flög han långfammare, och luften blef långt mildare och renare. Ru äro mi på gränSen till det land, hwari din dotter wistaS, Sade han till konungen, i det han nedSatte honom, här skola mi hmila oss litet. Konungen fåg fig omkring, det mar Samma ställe bmarpå RoSalinda blifwit nedfatt, då man förde henne från sina föräldrar. Skulle man icke kunna tro, att jordenS fol, himmel, träd och blommor, blott more efterapningar, men dessa de merkliga? O, min dotter lefmer i himlen! utropade konungen förmånad. Han bänryckteS ånyo, då foglarne uppstämde fina Sånger. ©?en Säg mig, frågade han fin led* fagare, hwilka Saror wänta mig här? Snga, fmarade fogeln, du har redan genomgått dem, du har gjort en omätlig refa genom luften. Han upplyfte konungen åter och nedfatte ho-