de förwifade foglarne, blott att wår strafftid är mycket längre. Då hon födt en fon hade hon sin största glädje i att fe hura han rnärte och blef stark. H°n afwaktade med otålighet hanS femtonde dr. Éndtltgen inträdde det, och hon fade till fina föräldrar, att hon ännu en gång wille lemna dem för en kort tid; hon ernade bedja foglarneS konung, att han Snart måtte upptaga äfwen dem i fl 11 rike. En skön, månljuS natt gick hon med fin gemål och promenerade i trädgården; en djup tystnad berrskade rundtomfrtng dem; de gin-go af och an, fröjdande fig öfwer att fnart få återmända till det sköna Sollandet. Då nåddeS deraé öron plötsligt af fogelfång; den kom närmare, och drottningens förnämsta tjenare fmäfmade i luften, De nedfänk-te fig och förde prinfen och Rofalinda dert-från. SWorgonen derpå fann man deraé lik i fina rum. Konungen lät präktigt begraf-wa dem och hela landet förjde dem. Kort