®tan tog afsked af hwarandra. Drottningen omfamnade ftn fon och Rofalinda under heta tårar! konungen kysste dem på pannan, och en här af foglar war i ögonblicket- beredd, att föra dem ned till jorden tillbaka. En liten stund derefter skodo de i trädgården, der drottningen ännu förjde öfwer sin gemåls förlust. HenneS glädje, då bon å-rerSåg honom och sin dotter, war obeskriflig. Hon, lika wäl Som konungen, öfwtrraskadeS af prinSenS utomordentliga skönhet; äfwen den trogna amman hade åtföljt sin älskade Rofalinda. PrinfenS förmätning firadeé få dagar derefter med skor prakt. 3 början gladde det Rofalinda, att dterSe trädgården, der hon lekt Som barn; men denna glädje tog Snart slut; allt förekom henne få litet och fattigt; hon tä«(| oupphörligt på foglarneS sköna (and, med fitt ewiga folsken. Ack, fade hon ofta till prinfen, äro mi sjelfwa icke fåfom