Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Brytningar och motsatser vid 1890-talets början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domen farlig kris. Det kan ju aldrig konstateras, att det
faktiskt var fråga om en sådan kritisk belägenhet. Man kan
alltid i en dylik situation säga det som C. G. Hammarskjöld
påstod, nämligen att stämningen blott var uppjagad. Men
dylika resonemang falla verkningslöst till marken gentemot
människor, hos vilka den religiösa livsnerven har blivit berörd.
Och det var många som betraktade bekännelsefrågan såsom
en livsfråga.
Man kan nog förstå huru det hade kommit därtill. Man
kände den lutherska fromhets- och kyrkotypen hotad från
mer än ett håll. Den hotades av den latitudinariska riktningen,
sådan denna hade framträtt i S. A. Hedlunds motion, för
att nu icke tala om den kristendomsfientliga propagandan.
Men faran kom också från helt annat håll, nämligen från det
inflytande som de anglosachsiskt influerade andliga
strömningarna utövade på många också inom kyrkans egna led.
Därmed är icke sagt något nedsättande om den reformerta
kyrkotypen. Fråga var blott om vilken typ som skulle segra
inom den svenska kyrkan, vilken typ som var starkast.
Icke så få inom kyrkomötet renodlade det föreliggande
ärendet till blott och bart en »bekännelsefråga». Det gjorde
göteborgarna med sina biskop i spetsen. Biskop E. H. Rodhe uttryckte
sin farhåga för att den rena, äkta, fria, friska lutherdomen
skulle sopas bort. »Och en större olycka än denna kan jag
icke tänka mig kunna övergå vårt folk. Just därför att den i
denna lutherdom utvisade vägen är den bästa, lättaste,
mänskligt att se, från hinder mest fria, för att komma fram till det
stora målet, just därför unna vi vårt folk att få behålla denna
lutherdom oförkränkt, anse vi att alla försök att fördunkla
den måste med all makt avvärjas.»
På samma sätt uppfattades situationen av prosten Fr.
Landahl i Mariestad, som stod göteborgarna nära. »Att vi
måtte få behålla vår lutherska bekännelse ostympad, det har
2 — 3°43Ö. Edv. Rodhe: Svenska kyrkan omkring sekelskiftet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
