- Project Runeberg -  Svenska kyrkan omkring sekelskiftet /
19

(1930) [MARC] Author: Edvard Rodhe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Brytningar och motsatser vid 1890-talets början

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i9

sionen. Han var vän och lärjunge till Fredrik Fehr, men han
kunde icke förstå, att denne hade ställt sig på den sida han
gjorde, mot de »bekännelsetrogna». För den unge mannen
— han hette Nathan Söderblom och han skulle en gång bliva
Sveriges ärkebiskop — innebar resultatet en seger för
evangelisk trosfrihet och trosfrimodighet. Han kände på sig att
den lutherska traditionalismen icke blott var traditionalism,
utan bar inom sig utvecklingsmöjligheter för den svenska
kyrkan som den motsatta ståndpunkten kanske icke satt inne
med.

Det blev ingen kamp mellan kyrkomöte och riksdag i
bekännelsefrågan. Man kan uttyda det både såsom ett dåligt
och som ett gott tecken. Man torde möjligen kunna påstå,
att man inom riksdagen icke kunde uppbringa det religiösa
intresse som därtill erfordrades. Sekularismen började göra
sig gällande, skjutande det religiösa över huvud i bakgrunden.
Å andra sidan länder det den svenska riksdagen till heder,
att den, ställd inför en rent religiös fråga, väjde undan,
givande åt kejsaren det som kejsaren tillhörde och Gud det
Honom tillhörde. Det är icke enda gången den svenska
riksdagen så har handlat.

Problemställningen har också sedan 1893 snabbt förändrat
sig. S. A. Hedlunds önskemål, att Luthers lilla katekes skulle
skjutas åt sidan i folkundervisningen, har delvis blivit
förverkligat på andra vägar än de »bekännelsetrogna» vid 1893
års kyrkomöte räknade med. De höllo före, att katekesen
såsom en svenska kyrkans bekännelseskrift skulle ha sin plats
garanterad i undervisningsväsendet. Det räknade väl också
S. A. Hedlund med, när han väckte sin motion.

Man ser väl också annorlunda nu än då på bekännelsen.
Det går icke så enkelt att förändra bekännelsen, som man å
ömse sidor trodde. Det sker icke i en handvändning genom
en lagstiftningsåtgärd. Bekännelsen markerar kyrkans livstyp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu May 15 23:38:51 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svky1900/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free