Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Brytningar och motsatser vid 1890-talets början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
och kraft — dels hos menigheterna själva. I dessa måste
finnas så pass kraftig, religiös och sedlig ande, att det i
allmänhet ansåges rätt och nödigt, att uppenbara synder och
laster bleve föremål för rent kyrklig tukt, även och i
synnerhet då de voro av den beskaffenhet, att de undandrogo sig
den borgerliga lagens näpst.
Såsom av det ovan anförda framgår intog Norrby i tidens
stora kyrkliga fråga en mellanståndpunkt. Rent religiöst
sett låg situationen så, att man inom väckelsens kretsar ansåg
kyrkotuktens utövande såsom ett väsentligt kännemärke på
Kristi församling. Man torde kunna säga, att Norrby i viss
mån delade denna uppfattning. Det är viktigt att man har
klart för sig att kravet på kyrkotukt uppbars av en religiös
position. Detta förklarar kravets intensitet.
Förhoppningarna på församlingslivets återuppbyggande och den större
livaktigheten i detsamma knötos vid kyrkotuktens
handha-vande efter nya och bättre linjer. Men däruti var Norrby
skiljaktig från den radikala väckelsens anhängare, att han
ansåg att kravet på kyrkotukt icke behövde spränga den
dittillsvarande kyrkliga ramen. »Vi tro att saken långt ifrån
är omöjlig, låt vara att man i synnerhet härvidlag behöver
säga: begär icke stora ting.»
Norrby tillhörde uppsalafakulteten, vilken i högre grad
än den lundensiska stod i kontakt med väckelserörelsen och
de ur denna framvuxna kyrkliga problemen. Den hade klar
blick för behovet av församlingslivets förnyelse och arbetade
med iver härför. Tills vidare skedde detta i riktning av ett
bättre handhavande av kyrkotukten. Den mest energiske
målsmannen för uppsalateologien var denna tid den nyss
omnämnde Martin Johansson, professor i Uppsala till år
1888, då han efterträdde den gamle, märklige Lars Landgren
såsom biskop i Härnösand.
Alltsedan kyrkomötets första dagar hade frågan om
kyrko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
