Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Brytningar och motsatser vid 1890-talets början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
krasst slog den mäktige bonderiksdagsmannen A. P.
Danielsson på samma sträng: »Berövas vederbörande sina
kyrkliga rättigheter, böra de då icke befrias från alla
bidrag till prästerskapets avlöning?»
Till rätt stor förvåning blev lagförslaget verkligen av
kyrkomötet antaget, dock med endast en enda rösts
majoritet. Och bland ja-rösterna funnos, som sagt, flera, som
hade ett frågetecken efter sig. Karakteristiskt var Rudins
uttalande. Han förklarade att han icke vågade, icke hade
samvete, icke hade hjärta att rösta mot förslaget. Det låg
icke mycket av bärande övertygelse bakom ett dylikt votum.
Man förstår Rudin så väl. Han längtade efter
församlingslivets förnyelse, han som andra, han var icke övertygad om
att den föreslagna vägen var den riktiga, men han hade
icke något positivt att sätta i stället. Därför böjde han sig
för dem som trodde på sin sak. När man studerar
kyrkomötets protokoll i denna fråga, får man väl närmast intrycket,
att lagen i själva verket hade fallit, trots den enda röstens
övervikt. Man kan icke undra över att Kgl. Maj:t underlät
att för 1894 års riksdag framlägga den av kyrkomötet under
sådana förhållanden antagna lagen. Dess öde inom
riksdagen var för övrigt redan på förhand givet. Kgl. Maj:t
framlade emellertid den s. k. själavårdslagen, vilken lag,
såsom ovan påpekats, hade många förtjänster, men
resultatet blev negativt. Senare försök att få fram den i aktiv
politik ha misslyckats.
över kyrkomötesdebatten om kyrkotuktsförslaget vilar
något tungt och tryckande. Tonen var skäligen pessimistisk.
Undantag funnos dock. Frisk och klar ljöd Pehr Eklunds
stämma, när han förkunnade att man icke hade anledning
att vara pessimistisk, om förslaget föll. Man hade i stället
skäl att glädjas. Den väg som förslaget anvisade vore
nämligen principiellt oriktig. »Vår svenska kyrka är en evangelisk
3 — 30436. Edv. Rodhe: Svenska kyrkan omkring sekelskiftet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
