Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Brytningar och motsatser vid 1890-talets början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
kyrka. Och just såsom evangelisk, just såsom folkkyrka måste
den inrätta sig på ett sätt, som skiljer henne å ena sidan ifrån
den romerska, å andra sidan från den sekteriska också i fråga
om kyrkotukt. Mig synes att de föregående kyrkomötena
varit bestämda av en viss samverkan mellan romerska och
sekteriska kyrkotuktssträvanden. En sådan riktning är
oförenlig med en evangelisk folkkyrka som den svenska, vilken
just genom att vara både en evangelisk kyrka och en folkkyrka
är en i högsta grad luthersk kyrka.»
Den i det yttre framträdandet mest prononcerade
motståndaren till kyrkotuktsförslaget, biskop C. H. Rundgren,
inskränkte sig icke till en bitande och bitter kritik. Han hade
blick för problemet, och vad mer var, han trodde sig ha
funnit lösningen av detsamma. Han förordade införandet
av ett församlingsdiakonat. Inom varje församling skulle
ett på laglig grund stående församlingsråd inrättas, för
avvärjande av förargelse inom svenska kyrkans församlingar
och till befordrande av sedlighet och kyrklig ordning.
»Talrikt till antalet medlemmar, män och kvinnor, valda bland
’de stilla i landena’, inom och för större eller mindre kretsar
inom alla delar av församlingen, skall detta ‘råd’ verka genom
personlig umgängelse, å ena sidan fristående, men å andra
sidan i förening med själasörjaren, och med ingen annan
myndighet och makt än den uppoffrande kärlekens. Vänlig
umgängelse, troget aktgivande på tillståndet i religiöst
och sedligt hänseende, föreställningar, råd och förmaningar
vare den enskilde församlingsrådsledamotens plikt och
rättighet, och såsom omkring sin själasörjare samlat
församlingsråd äge det befogenhet att inför sig kalla den
obot-färdige till mottagande av förmaningar och vid fortsatt
trots från hans sida sätta honom till en tid från rättigheten
att bruka den heliga nattvarden.»
Med tämligen stor säkerhet torde man kunna antaga, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
