Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den sociala frågan, församlingsliv och kyrklig diakoni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
på förbönens armar. Sjukhemmet växte, större utrymme
måste anskaffas. I frimodig förtröstan på bönens kraft skred
fröken Boström till uppbyggandet av ett stort sjukhem, som
stod färdigt till invigning 1893.
Med vaken blick såg sig Ebba Boström omkring. Hon
hade andlig resning nog att kunna lära så länge hon levde.
Hennes bönekammare vette ut åt världen med dess brusande,
mångskiftande liv. När byggnaden stod färdig, hade hon
kommit till insikt om att läkares anlitande icke behövde
utesluta tron på bönens underbara makt. Av sjukhemmet
blev så med tiden ett sjukhus. Men hon gjorde också en
annan upptäckt: hon fann Sveriges kyrka.
Redan efter hemkomsten från England 1887 skrev hon
i sin dagbok: »Kyrkan i sitt rätta skick tyckes fordra en mera
fostrad ande, giva tillfälle till en mera stilla tillbedjan, gör
gudstjänsten mera oberoende av den mänskliga anden eller
rättare den tjänande människans ande. Vi böra gå dit för
att möta Gud, lova och prisa Honom, nalkas Honom med
bekännelse och bön.» Kyrkan hade Ebba Boström annars
stått rätt fjärran. Det fanns en tid, då man i svensk kyrka
markerade sin religiositet genom att klaga på och taga
avstånd från kyrkan. Det var icke bara kyrkans fel. Det
förstod fröken Boström, och med sin starka själ drog hon sig
icke för konsekvenserna. Hon var hunnen långt förbi
människors beröm och människors klander.
Det var kallelse utifrån som förde henne vidare.
Domprosten Sundelin vände sig 1891 till fröken Boström, när
det gällde att anställa församlingsdiakonissor i Uppsala.
Två av hemmets medlemmar började tjänstgöra såsom
sådana. Tre sände fröken Boström åt var sitt håll för
utbildning. En kom till Uppsala hospital, en till Sabbatsberg,
och en sändes till diakonissanstalten i Neuendettelsau,
Wilhelm Löhes skapelse. Sedan dess har Samariterhemmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
