Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Den sociala frågan, församlingsliv och kyrklig diakoni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
samt, men säkert, sedan 1905 under pastor Otto Centerwalls
ledning, till en diakoniens centralort vid sidan av Ersta.
Slutet av 1890-talet såg ännu en anstalt i den kyrkliga
diakoniens tjänst växa fram, nämligen Svenska
diakonanstalten. Tanken på manliga diakoner i motsvarighet mot
diakonissorna hade vid den första allmänna
svensk-lutherska prästkonferensen 1881 förts fram av d:r Bring på Ersta.
I anslutning till tyska mönster förordade han upprättandet
av en sig till kyrkan anslutande diakonanstalt till utbildande
av diakoner. Något resultat framgick icke av detta yrkande.
Men frågan dog icke bort. Den kom igen vid nästa
allmänna prästkonferens, 1884. Sedan var det tyst några år.
Så började på nittiotalet diskussionen om
församlings-diakonat. Ett inlägg i denna diskussion var ett i tidningen
Vårt Land 1892 infört upprop med rubrik: huru skola vi
få diakoner, undertecknat av J. C. Bring, G. E. Beskow,
Johannes Kerfstedt, rektor vid Fjellstedtska skolan i Uppsala,
och W. Rudin. Det var icke uppropets mening att genast
kalla till penninginsamling. Upprättandet av en
diakonanstalt vore ett värdigt föremål för en donation.
Det nämnda uppropet hade visserligen framhävt det
arbetsfält, där de manliga diakonernas insats krävdes. De
kunde användas i fattigvården, i fängelser och asyler o. s. v.
Men trots detta hade tanken på manliga diakoner svårt att
slå igenom. Det dröjde därmed år efter år. Planer voro
uppe att anordna diakonkurser vid Fjellstedtska skolan eller
vid Fosterlandsstiftelsens missionsinstitut på Johannelund,
men det stannade vid planer.
Vid ett sammanträde i Gestriklands prästsällskap våren
1898 var »prästen och fattigvården», det typiska
nittiotals-ämnet således, uppsatt på programmet. Det var två
medlemmar av prästsällskapet, som ämnet särskilt låg om hjärtat,
nämligen kyrkoherde Nils Lövgren och komminister Paulus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
