Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Nya ansatser på församlingslivets område
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ti
vägarna i kyrkligt arbete samman. Fromhetstypen i dessa
bestämdes i icke ringa grad av hovpredikanten C. H. Bergman.
Men också den andra vägen visade sig gångbar. Det
låter sig icke förneka, att de som varnade för misstro mot de
officiella kyrkoförsamlingarna hade vägande fakta att anföra
för sin uppfattning. S. A. Fries, som efter Fr. Fehr kom att
stå såsom den specifikt stockholmske hövdingeprästen, skrev
1901 en uppsats om det religiöst-kyrkliga livet i huvudstaden.
Det är en ganska märklig teckning, anmärkningsvärd för
den kärlek till det borgerliga Stockholm som där visar sig.
Fries hade mött personer, som hade skakat på huvudet, när
det gällde Stockholm i religiöst och kyrkligt avseende. Fries
förnekade ingalunda de många brister, som funnos. Men
han ville för denna gång icke klandra, utan se det goda.
Och han menade, att det från kyrklig synpunkt fanns mycket
gott hos genomsnittsborgaren i Stockholm. Han frågar:
hurudan är den teologiska, religiösa och kyrkliga
övertygelsen hos den stora majoriteten av medelklassen, som varken
är sekterisk eller pietistisk, ej heller absolut indifferent och
fientlig mot allt vad religion heter? Från mera exklusiv
ståndpunkt fann man kanske blott hedendom. Fries gav
svaret genom att anföra ett uttalande av en god och präktig
borgare: »Enligt min mening måste man tro på en Gud,
som gjort allt och styr allt, för övrigt skall man hålla sig till
sin kyrka och gudstjänsten där samt sina präster och låta
alla andra vara i fred.» Var den värdelös, denna historiska
religiositet, som Fries kallade den?
På nittiotalet gjorde man ett försök att samla penningar
till en stor kyrka i Stockholm, det skulle bliva en
jubileums-kyrka till minne av konung Oscars tjugofemåriga regering.
Allt vad Stockholm hade av dignitärer på det andliga och
världsliga området skrevo under såsom inbjudare till
teckning. Men penningar kommo icke. Till dylika företag skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
