Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Nya ansatser på församlingslivets område
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så gick var och en sin väg. Vem hade rätt? Den
efterföljande tiden visade att bägge hade rätt och att bägge misstogo
sig. Det är väl att antaga, att de förenade krafterna skulle
ha kunnat uträtta större ting. Dock, därom vet man
ingenting. Säkert är, att tillfället att få en motsvarighet efter
svensk egenart till Köbenhavns kirkefond försatts i december
1897. Felet, om det var ett fel som begicks, låg väl på bägge
sidorna, bristande ömsesidigt förtroende och bristande
villighet att giva efter, där det kunde och skulle givas efter.
Skulden kan dock näppeligen läggas blott på de agerande. De
återspeglade det kyrkliga läget.
Man gick, som sagt, var sin väg. Sällskapet för kyrklig
själavård fasthöll vid den en gång inslagna kursen. För att
betona att man icke ville slå in på sekteriska banor reviderades
stadgarna i så måtto, att det bestämdes, att när nytt arbete
upptogs inom någon av huvudstadens församlingar,
styrelsen först skulle samråda med kyrkoherden. Då av
Sällskapet avlönad präst skulle anställas, skulle styrelsen avgiva
ett förslag, som av vederbörande kyrkoherde skulle prövas
och föreläggas för konsistoriet. Man inryckte vidare ett
uttalande om önskvärdheten av att stundom anordna
diskussionsmöten och utfärda upprop för att påverka den allmänna
opinionen.
Sällskapet gick de följande åren in i en kraftperiod. Arbetet
vidgades, och från år 1898 bildades den ena
församlings-kretsen efter den andra, 1904 invigdes Stefanskapellet i
utkanten av Jakobs och Johannes församlingar. Församlingens
kyrkoråd hade väl i de trakterna planerat för såväl
försam-lingshydda som kyrka, men under tio år hade intet kunnat
göras. Det var Sällskapet för kyrklig själavård som på
frivillighetens väg bragte den behövliga gudstjänstlokalen till
stånd. I de församlingskretsar som bildades i de olika
församlingarna fördes de som voro intresserade för de nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
