Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. En kyrklig kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV
EN KYRKLIG KRIS
När väckelsen under 1800-talet drog fram över svenska
bygder, möttes den av oförståelse från kyrkan i stort. Den
syntes spränga den dittillsvarande kyrkliga ramen. Detta
syntes så mycket mera vara fallet, som baptistisk propaganda,
livligt understödd från Amerika, med mycken skärpa gjorde
kyrkoideal gällande, som inneburo en resolut, religiöst
motiverad förkastelse av det svenska kyrkoväsendets tills
dato grundläggande principer. I slagordets form kan
motsatsen lättast uttryckas så: statskyrkan var Babel, de troendes
slutna krets det enda bibliska.
Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, i vilken väckelsen omkr.
1850 konsoliderade sig, tillägnade sig aldrig de baptistiska
principerna. Rosenius vägrade ståndaktigt att göra front
mot svenska kyrkan. Väckelsen på 1870-talet, i vilken P. P.
Waldenström spelade den ledande rollen, kan betecknas
såsom ett närmande till de baptistiska principerna. Det
var visserligen också den olika uppfattningen beträffande
försoningsläran som kom Waldenström att bryta sig ut från
Fosterlandsstiftelsen, men Svenska Missionsförbundets
stiftande och snabba konsolidering berodde utan tvivel på att
de som bildade Missionsförbundet hade accepterat det
kon-gregationalistiska församlings- och kyrkoidealet, vilket
Fosterlandsstiftelsen icke hade gjort. I den punkten skilde sig
emellertid Waldenström från baptisterna, att han strängt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
