Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. En kyrklig kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9°
terade hade föreslagit. Lekmannadopets antecknande skulle
nämligen enligt nämnda förslag göras beroende av om det
prövades giltigt, och enligt Gilljams uppfattning kom man
därvid in på kyrkolagstiftningens område. Gilljam bröt i
stället ut ur kommittéförslaget frågan om lekmannadopen,
och med tanke på eventuell lagstiftning i ärendet infordrades
utlåtanden från domkapitlen. Dessa avstyrkte lagändring,
vilken endast skulle komma att missbrukas.
Emellertid utkom 1894 ny förordning angående
kyrkoböckers förande, och då i denna intet direktiv förekom
angående lekmannadops anteckning, fortfor praxis att gå i
olika riktning. Av de anmälningar som gjordes mot
prästmän, vilka vägrade att göra anteckningen »döpt av lekman»,
framgår, att å frikyrkligt håll bestämd önskan förefanns, att
dylik anteckning obligatoriskt skulle ske. Från Svenska
Missionsförbundets sida inlämnades i ärendet en petition
till Kgl. Maj:t. Statsrådet Gilljam var villrådig om vad han
skulle göra med denna. Han rådfrågade bland andra
Gottfrid Billing, som rådde honom att låta den ligga. Men
Waldenström nöjde sig icke därmed. Inför utsikten att bliva
interpellerad i riksdagen beslöt Gilljam att genom ett
kungligt cirkulär ordna den omstridda kyrkobokföringsfrågan.
I sina riksdagsanteckningar berättar Gottfrid Billing att
under riksdagen 1896 biskop Martin Johansson uppsökte
honom och föreläde honom ett av ärkebiskop Sundberg och
honom själv utarbetat förslag till cirkulär. Det förelåg i
dubbel redaktion, en positiv och en negativ. Billing tillrådde
den negativa. Efter ytterligare överläggningar bestämde sig
Gilljam för den negativa avfattningen, och så utfärdades d. 13
juni 1896 det cirkulär om lekmannadops anteckning som skulle
åstadkomma en sådan oerhörd uppståndelse.
Cirkuläret hade följande lydelse: »På förekommen
anledning vilje vi härigenom hava fäst vederbörande prästerskaps
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
