Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. En kyrklig kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
rättat dop icke behövde bekräftas på annat sätt än genom
barnets konfirmation. I samma riktning uttalade sig
domkapitlet i Visby i ett 1889 utfärdat cirkulär.
I annan riktning gick ett av Växiö domkapitel år 1885
fällt utslag. En hemmansägare, som hade döpt sitt barn »utan
nödfall», begärde hos domkapitlet föreläggande för pastor
att i kyrkoboken införa barnet såsom döpt. Domkapitlet
villfor icke denna begäran. Huruvida dylikt nöddop utan
nödfall finge såsom nöddop betraktas hade icke blivit av
vederbörande myndighet prövat och avgjort. Kgl. Maj:t
gjorde ingen ändring i detta utslag.
År 1891 kom ett liknande mål inför
justitieombudsmannen, sedermera justitierådet Nils Claéson. Till en pastor
i Linköpings stift hade inlämnats en dopsedel, av allt att
döma utfärdad av en Svenska Missionsförbundets predikant.
Målsman begärde förständigande för pastor att införa barnet
i kyrkoboken såsom döpt av lekman. Justitieombudsmannen
förklarade att då föräldrarna tillhörde svenska kyrkan och
det icke hade uppgivits att barnet hade blivit döpt av präst
eller mottagit nöddop, så hade pastor ej förfarit oriktigt,
när han hade vägrat att i kyrkoboken införa barnet såsom döpt.
Frågan om lekmannadopen var föremål för behandling
av 1890 års kyrkobokföringskommitté. Talrika
framställningar från villrådiga präster hade inkommit, och kommittén
fann sig därför föranlåten hemställa, att föreskrifter i frågan
utfärdades. Förslaget gick ut på att i kyrkobok skulle
antecknas dop, förrättat av annan än präst i svenska kyrkan,
om dopet av pastor prövades giltigt, samt att om anmält dop
icke prövades giltigt, den gjorda anmälan dock skulle
antecknas, likaså orsaken till ogillandet, och att barnets målsman
skulle underrättas. Vid behandlingen av
kyrkobokförings-kommitténs förslag fann emellertid dåvarande statsrådet G. F.
Gilljam, att han icke kunde godkänna den form som kommit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
