Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. En kyrklig kris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
nu under 1890-talet gick utvecklingen mot frikyrkobildning,
antingen man ville det eller icke. Under sådana
förhållanden var det en ren fiktion, när man på frikyrkligt håll
envisades att tala om lekmannadop och lekmännens rätt.
Principiellt sett var det att segla under falsk flagg. Här kämpade
Lövgren för ärlighet och sanning och klara linjer. Gilljam
och Gottfrid Billing uppfattade näppeligen förr än ganska
sent den nu nämnda sidan av stridens innebörd. Man kunde
ju hysa farhågor för den Lövgrenska linjen. Skulle man icke
stöta bort de frikyrkliga, som hörde Svenska
missionsförbundet till, mera än nödigt var? Skulle man icke påskynda
en utveckling i frikyrkoriktning? Lövgren menade, att det
finge bära eller brista. Ärlighet varar längst, och termen
»lekmannadöpt» var icke ärlig.
Lövgren segrade. Den befarade ökningen av dopen mot
kyrkans ordning kom ej till stånd. Snarare minskades
antalet. Det kunde konstateras, när Waldenström vid
kyrkomötena 1908, 09 och 10, ehuru förgäves, sökte väcka den
gamla stridsfrågan till liv igen. Svenska missionsförbundet
drog sig ännu för ren frikyrkobildning. Men Lövgrens strid
och seger kostade svenska kyrkan ett stift, menar biskop
Billing i sina riksdagsanteckningar. Waldenström ändrade
position i fråga om Härnösands stifts delning. Förut hade han
varit emot att offra Kalmar stift. Efter dopstriden gick han
med därpå.
I sina nämnda anteckningar säger Gottfrid Billing att
dopstriden kunde giva anledning till många reflexioner. »Så ej
minst den detaljen, att de som hittills mest gynnat frireligiöst
väsende, nu uppträdde ofta med den största häftighet, ehuru
döpandet ej annat är än en fullgången konsekvens av vad de
förut gynnat och understött. Framtiden kommer att visa,
om de på allvar vaknat upp till medvetande om församlingens
betydelse och värdet av kyrklig ordning.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
