Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Teologien på nya vägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
punkt måste flyttas över på det personliga området. Frågan
var, huru långt man skulle anse, att den mänskliga
individualiteten och därmed också den mänskliga begränsningen
hade gjort sig gällande hos de bibliska författarna. Här
gällde det bibelns auktoritet i andliga ting. F. A. Johansson
hävdade, att ju mera det fria, mänskliga livet, som genom
uppenbarelsens inflytande fick en högre grad av
fullkomlighet, framträdde i sin självständighet, desto större utrymme
måste det finnas för den mänskliga ofullkomligheten.
Felaktigheterna i det nya testamentet, t. ex. de inkorrekta
citaten från det gamla testamentet och den stundom
tvivelaktiga skrifttolkningen, visade att nya testamentets böcker
så till vida voro kött av vårt kött, att de hade utgått ur
mänskliga händer, och detta stämde oss till sympati för författarna.
Johansson förenade flärdfri sanningskärlek med trosvarm
övertygelse, och de brännbara ämnena behandlade han
taktfullt. Men det kan icke förnekas, att hans framställning
ofta var vag, och den syntes han ville komma fram till vanns
stundom på genvägar, som icke kunde tillfredsställa.
Till den yngre generationen exegeter i Uppsala hörde
Erik Stave och Adolf Kolmodin, vilka i det följande skola
omnämnas. Betydligt större uppmärksamhet än dessa
tilldrog sig på den tiden en forskare, som trots sin kärlek till
universitetet aldrig kom att införlivas med detta, nämligen
S. A. Fries (f. 1867, d. 1914 såsom kyrkoherde i Oscars
församling i Stockholm). Han var prästson från Linköpings
stift, en omständighet, som för honom var betydelsefull nog.
Förbundenheten med Sveriges kyrka var honom självklar,
så tidigt han kunde minnas. Han kom också att hela sitt liv
verka som präst och blev med tiden en av förgrundsfigurerna
i det svenska prästerskapet. I Stockholm upptog han Fehrs
mantel. Fries beundrade Fehr i hög grad och såg i honom
både föregångsmannen och den faderlige vännen. De bägge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
