Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ungdomen och den nya tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iö5
var sorgligt att stå i närheten och se förvandlingen. För de
varmaste hjärtan gick det ofta sämst, de fingo lida mest. Och
för de bästa huvudena gick det ingalunda bäst, ty det goda
huvudet utan ett beundrande hjärta låter blott tomheten
och trivialiteten kläda sig i en form, som gör den dubbelt
spöklik.»
J. A. Eklund förlät aldrig åttiotalet de sår det gav hans
varma hjärta. Årtionde efter årtionde utövade han i nya
och gamla vändningar en skärande kulturkritik mot
detsamma. Mot åttiotalets idoler gick han till storms.
Toleransen var ett likgiltighetens barn. Man missbrukade
vetenskapens höga namn. Det slamrades för mycket med de dödas
ben och luktade för mycket kadaver i den moderna
naturvetenskapens lärosalar. Det var icke nog med att lära
människorna att tanken var en hjärnfunktion och hjärtat en ihålig
muskel, man skulle också giva dem tankar att leva av och
ideal att leva för. Man skulle icke falla på knä för den
moderna materiella kulturen, ej bliva en kulturmaskineriets
slav. J. A. Eklund pekade i det sammanhanget på
kristendomens hävdande av personligheten. Det var icke sant att
kristendomen var kulturfientlig. En människas förhållande
till världen blev icke förstört genom hennes förhållande till
Gud.
På sitt håll kämpade Vitalis Norström en inre kamp, som
bokstavligen kostade honom livet, för att, sedan han hade
övergivit sin ungdoms boströmska filosofi, rädda sin själ
undan naturvetenskaplig, naturalistisk världsåskådnings
gast-kramning. Tankens trådar tvinnades allt finare, men han
nådde aldrig dit han ville.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
