Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Den teologiska utvecklingen efter sekelskiftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
intryck gjorde den frimodighet varmed från trons ståndpunkt
krisläget betraktades. Hela föredraget gav till känna att
föredragshållaren själv, under ett fördjupande i den
evangeliska trons väsen, med glädje hade gått in i forskningsarbetet.
Religiöst sett hade dess resultat, så vanskliga de kunde te sig
för den auktoritetsbundne, för honom betytt ett berikande.
I föredraget påvisades detta i vissa konkreta fall. Stave
dolde icke att vissa kritiker ville se gamla testamentets
historia såsom resultat av blott mänskliga faktorer, men han
hävdade, att en verkligt fördomsfri kritik icke kunde fatta
Israels historia »varken med hänsyn till dess yttre
politiska konturer eller med hänsyn till dess inre religiösa
utveckling såsom ett resultat av endast mänskliga krafter eller
av tillfälligheternas fria lek». »Den nödgas antaga icke blott
en allmän försynens ledning av detta folk, utan ock en
särskild gudomlig fostran i och för ett i hela mänskligheten och
religionshistorien enastående ändamål.»
Det var icke blott Staves föredrag, hållet för studenter,
som detta år vållade oro i sinnena. 1900 hade Adolf Harnack
utgivit en serie föreläsningar, hållna vid Berlins universitet
inför studenter av alla fakulteter, under titeln »Kristendomens
väsen». Boken var varmt skriven, med Harnacks sällsynt
ädla stilkonst. Genast blev den läst i Sverige och översattes
snart nog till vårt språk. Tre kretsar, menade Harnack,
kunde utskiljas i Jesu predikan: Guds rike och dess
kommande, Gud Fader och människosjälens oändliga värde,
den bättre rättfärdigheten och kärlekens bud. Detta var
kärnan i evangeliet, kristendomens väsen. Harnack
preciserade detta därhän, att icke Sonen, utan Fadern allenast
hörde till evangeliet, såsom Jesus hade förkunnat det. Därav
kunde den slutsatsen dragas, att Harnack ville reducera
kristendomen till de ovannämnda kretsarna: en kristendom
således utan kristologi. Dock hade Harnack ingalunda gått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
