Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Den teologiska utvecklingen efter sekelskiftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
för frisk, hans insikter för stora, for att han skulle kunna
vara med om en efter det dåtida utvecklingsschemat
förenklad och tillrättalagd historia. Han hade syn för det
mänskliga i historien och därmed också för det irrationella.
Planlös blev dock icke för honom historien, även om man
stundom fick det intrycket genom hans långt gående
skepticism. I sina mest inspirerade ögonblick kunde han säga att
historiens kors och tvärs gående linjer stundom formade
sig så, att ett människoanlete skymtade fram, som bar
Frälsarens drag. Man fick en glimtvis aning om en vilja, som
ledde mot bestämda mål.
Bland uppsalateologerna må ytterligare några nämnas.
Mindre kommer därvidlag O. Bensow i betraktande, enär
han, reproduktiv i sitt teologiska författareskap, icke
omedelbart gav sig i kast med de spörsmål som tidsläget gjorde
aktuella. Detsamma kan icke sägas om N. J. Göransson, en
studiekamrat till Nathan Söderblom och S. A. Fries, vilken
dock först 1911 definitivt fästes vid Uppsala teologiska
fakultet såsom professor i dogmatik. För honom utgjorde
religion och historia ett av de stora problemen. Han såg det
ut ifrån sina speciella förutsättningar.
Den historiskt givna uppenbarelsen var för honom
väsentlig. Men huru skulle uppenbarelsebegreppet kunna
hävdas inför uppfattningen av en av orsakslagen betingad,
obruten, psykologisk och historisk kontinuitet, i den
lagbestämda utvecklingens tecken? Den ritschlska skolan hade
på sitt sätt accepterat boskillnaden mellan tro och vetande,
sökande giva tron sitt och vetenskapen sitt. Visserligen,
menade Göransson, vore det ett framsteg att skilja mellan
förståelse och värdering, såsom den ritschlska skolan gjorde,
när den markerade de religiösa utsagorna såsom
värdeomdömen. Men en dylik skilsmässa mellan förståelse och
värdering vore icke det sista ordet. »Man måste snart inse, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
