Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Den teologiska utvecklingen efter sekelskiftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
Guds tankar och tolka sitt livs historia? Den dramatiska
livssynen, viljeinställningen, livsinställningen blev för E.
Billing av genomgripande betydelse. Den blev religiös
kunskapsprincip. Den blev den praktiska levnadsprincipen.
Det gällde för varje människa att få den inställningen, att
ljuset från himmelen föll över hennes liv, att uppfånga
kärlekens, den gudomliga kärlekens strimma. När den föll i
första hand såsom förlåtelse över hennes liv, fick det förut
skenbart osammanhängande sammanhang, och det
förnumna sammanhanget gav klarhet över Guds vilja. Det var
Guds kallelse som nådde henne. Och för henne gällde det
att med trohet förbliva i kallelsen från Gud, troget förbliva
i kallelsens himmelska solljus, trogen i kallelsens plikter.
Att såväl Söderblom som E. Billing i sitt grepp på
uppenbarelse och historia mottagit impulser från Harald Hjärnes
syn på historien torde vara ovedersägligt. De lika litet som
Hjärne kände historien såsom något avslutat. Historien
fortgick alltjämt. Vart bar utvecklingen hän? Inför den frågan
ställde sig Hjärne i hög grad skeptisk. Sekelskiftets
människor ville gärna föreställa sig, att utvecklingen hade nått en
dittills aldrig upphunnen toppunkt just vid sekelskiftet och
att den snabbt gick fram mot än mera lysande höjder. Det
som låg bakom var passerade trappsteg utan betydelse för
det närvarande utom som tillryggalagda trappsteg. Det
vill med andra ord säga, att den gångna historien var skäligen
betydelselös. Utvecklingen, ja, den ledde mot
lycksalighetens rike, och den gjorde det med naturnödvändighet.
Det naturvetenskapligt orienterade utvecklingsbegreppet,
sådant detta tedde sig vid sekelskiftet, gjorde sina anhängare
skäligen likgiltiga mot historien, gjorde dem i själva verket
historielösa. Det hörde till Hjärnes storhet, att han med all
uppskattning av utvecklingsbegreppet aldrig såsom historiker
lät sig fånga av dess maskor. Hans syn på företeelserna var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
