Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Kyrkan, skolan och kristendomsundervisningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
skolan och under förhoppning om att ändring till det bättre
med avseende på kristendomsundervisningen skulle inträda.
Vid 1909 års kyrkomöte väckte Waldenström en motion i
den riktningen. Han yrkade på rättighet till dylik befrielse,
när undervisningen i de offentliga skolorna bedreves i strid
mot den evangelisk-lutherska reformationens
grundprinciper och den apostoliska trosbekännelsen. Motionären
ansåg icke att en dylik rättighet skulle föra till en religionslös
skola.
Riksdagsman E. Räf, en av tillskyndarna till den stora
kristendomspetitionen, hade vid riksdagen 1909 motionerat
om att medlem av svenska kyrkan måtte för sina barn med
avseende på kristendomsundervisningen erhålla samma
frihet som dissenters, men motionen hade blivit av andra
kammaren avslagen enligt utskottets avstyrkande, som grundade
sig på den uppfattningen att statsskolornas
religionsundervisning måste behandlas med hänsyn icke blott till dem som voro
motståndare mot vad motionären kallat »de nyare
rationalistiska experimenten», utan också till dem som hyste en rakt
motsatt åskådning. Riksdagen höll således fast vid den 1903
intagna positionen.
Genom Waldenströms motion kom nu kyrkomötet att
också få taga ställning till 1903 års linje. Det är ganska
betecknande att mot motionen talade flera av dem som vid
föregående kyrkomöte hade yrkat på kraftåtgärder, såsom
general Rappe, domprost Norberg, lektor Säve. Särskilt
den sistnämndes anförande gjorde djupt intryck. Rektor
Lundgren kunde knappt fatta situationen. Har du icke drömt,
så yttrade han sig, icke kunde det vara samma män som
yttrade sig nu och vid föregående kyrkomöte. Hovpredikant
Hammarsten var den mest bemärkte som talade för
motionen, vilken vid omröstningen samlade blott 10 röster mot 39.
Så individuellt personligt som biskop J. A. Eklund än
ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
