Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Kyrkan, skolan och kristendomsundervisningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
239
talade sig, tolkade han kanske dock allra bäst situationen i
kyrkomötet. Eklund sade sig först icke tro på kontrollmakt:
den betydde i stort sett gruvligt litet på det andliga området.
Men framför allt, han kunde icke med den typ av kristendom
som likasom ställde sig utanför det gemensamma ansvaret
och de gemensamma uppgifterna. »Om nu denna
lagstiftning skulle komma till stånd, så skulle det betyda, att dessa
föräldrar skulle kunna ställa sig utanför ansvaret för huru
vår kristendomsundervisning gestaltar sig i framtiden. Jag
påstår att det uttryck som karakteriserar denna ställning
— den utomståendes ställning: jag har icke med det hela att
göra — i princip bryter mot det elementärt kristliga, som är
kärlekens solidaritet med hela folket och släktet. Jag säger
öppet ifrån — de som tänka annorlunda få klandra mig
härför — men jag tycker att i hela denna andliga typ ligger
något djupt okristligt. Det uttrycktes vid förra kyrkomötet
i en ganska stark form så här: det rör mig ganska litet. Det
är icke kristligt att säga så. Ingen har rätt att säga så; något
sådant ha varken profeterna eller Kristus eller apostlarna
sagt. Ty grundtanken i Kristi person och i apostlarnas liv
är kärleken, solidaritetskänslan även med dem som fallit
och gått vilse . . . Nej, vi måste gemensamt och intensivt
söka komma in på den vägen, att vårt folk får en sådan
kristendomsundervisning som stämmer med sakens natur.
Därför skola framför allt de kristna, i stället för att ställa sig
utanför, livligt vara med och deltaga i kampen.»
Waldenström återkom med sin motion vid 1910 års
kyrkomöte. Även denna gång blev motionen avslagen, med 39
röster mot 15. Minoriteten hade således något vuxit,
beroende på att göteborgarna denna gång deklarerade sitt
bifall till motionen. Orsaken därtill synes ha varit det s. k.
örebromötet. Över huvud diskuterades den moderna
teologien och bibelforskningen mycket utförligt under dessa
de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
