Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Samhälls- och kyrkoproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
emellertid nu, att lagutskottets majoritet blev avstyrkande,
och att motionen, ehuru med knapp röstövervikt, föll också i
andra kammaren. Första kammaren avslog bägge gångerna
utan votering.
Lagutskottets avstyrkande utlåtande är viktigt, därför
att det knäsatte en princip, som så småningom hade arbetat
sig fram, men nu först fullt tydligt uttalades och som blev
bestämmande för utvecklingen årtionden framåt.
Utskotts-utlåtandet var författat av landshövding K. S. Husberg,
vilket han själv under debatten i riksdagen tillkännagav.
Utlåtandet gjorde gällande, att staten genom den klandrade
lagstiftningen icke kunde anses göra sig skyldig till utövande
av samvetstvång. Samvetstvång skulle föreligga, därest
man menade, att alla kyrkans medlemmar i allo skulle dela
hennes tro och lära, och på dem ställde den fordran, att de
skulle, vare sig genom bekännelse eller andra i det yttre
framträdande handlingar, ådagalägga sin överensstämmelse
med kyrkan, att de sålunda i ord eller gärning skulle giva
tillkänna sin anslutning till kyrkans lära i allo eller i vissa
delar. Statskyrkan uppställde ingalunda en dylik fordran.
Statskyrkan måste naturligen alltid inom sig äga såsom sin
kärna ett de troendes samfund, men kunde icke inskränka
sig till att omfatta endast dessa, och detta just i följd av
sin egenskap av statskyrka. Främmande enskilda samfund
kunde på sina medlemmar ställa sådana krav som de nyss
nämnda, men statskyrkan kunde det icke. Medlemskap i
denna tillkom därför icke blott dem som i sin innersta tro
överensstämde med henne, utan ock andra. De senare voro
medlemmar i den meningen, att de vore föremål för kyrkans
religiösa arbete och omvårdnad. Samvetstvång kunde denna
omvårdnad icke kallas, ty den innebar icke något tvingande
vare sig i inre eller yttre bemärkelse. Om någon ansåge för
samvetstvång den blotta omständigheten, att han vore
med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
