Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Samhälls- och kyrkoproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
1896 instämde O. R. Themptander och E. J. Ekman. Även
kammardebatterna visa, att det var de frikyrkliga och
liberalerna som stodo bakom. På grund av diskussionen i
riksdagen gjordes smärre tillägg till motionen. För att
förebygga missbruk av den föreslagna friheten till utträde
föreslogs 1894, att vederbörande, två månader efter att han
tillkännagivit sin avsikt att utgå, skulle personligen inställa sig
för att bekräfta sin avsikt. 1896 föreslogs att, om
vederbörande ville utträda utan uppgivande av samfund, han skulle
ha uppnått en ålder av 21 år.
Varnande röster höjdes i andra kammaren, pekande
särskilt på de svårigheter som skulle uppstå i fråga om barnens
uppfostran. I början av nittiotalet tog man inom majoriteten
dessa varningar ganska lättvindigt. Man skulle icke, hette
det från frikyrkligt håll, göra frågan till något större än den
verkligen var. 1896 ställde sig emellertid t. o. m.
Waldenström tveksam. Han menade att frågan icke vore så enkel,
som den såg ut.
Första kammarens ståndpunkt klargjordes 1891 av
ärkebiskop Sundberg, 1893 av biskop Gottfrid Billing, bägge
gångerna i tämligen utförliga programuttalanden. Gottfrid
Billing framhävde följande fyra punkter. Svenska folket
ville vara ett kristet folk, staten skulle vara en kristen stat.
Religiositet kräver samfundsliv, vadan uppgift om
trossamfund borde vid utträdet krävas. Detta borde ske också
för att förebygga lättsinnigt utträde. Slutligen fordrade
staten att kyrkan skulle ägna religiös omvårdnad åt dem som
icke fingo sådan i annat samfund. Vad religionsfriheten
an-ginge, så krävde denna blott, att man icke mot sin vilja
tvingades till en religiös bekännelse.
Under nittiotalet återkom motionen ännu tvenne gånger.
1898 frambars den av handlanden K. G. Karlsson från
Göteborg, 1899 av lektor Magnus Höjer. Det märkliga inträffade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
