Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Samhälls- och kyrkoproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
har icke sina rötter i Kristus och hans evangelium, den har
icke sina rötter i Luthers bekännelseskrifter, och vad är hon
då? Jo, i praxis är hon ett kaos. Men ett kaos kan man icke
definiera» (1910). En moralisk stigma fästes således vid en
motsatt åskådning. Det går igen utefter hela linjen. Orter,
där frikyrkligheten icke hade vunnit insteg, voro mörka orter,
präster som ställde sig avvisande mot den frikyrkliga
rörelsen blevo gärna till oomvända präster, icke troende
präster, likasom man själv hörde till de troende, med den
slagskugga detta kastade över kristna av annan typ. Ja, själva
det kristna namnet monopoliserades. De kristna i vårt
land, det uttrycket fick sin speciella inskränkta valör.
Det är uppenbarligen här fråga om en viss andlig typ
med sina karakteristiska särdrag, en typ med stark aktivitet
och med förmåga att göra sig gällande i kampen för de mål
som uppställdes. Denna typs historiska och geografiska
ursprung, vilket ligger i öppen dag, talar varken för eller
mot dess värde. Från religionsfrihetens synpunkt torde man
kunna säga att med somliga av dess aspekter kom den
ingalunda till rätta. Slagordet innebär alltid en viss andlig
härsklystnad både gentemot dem som stå innanför och dem som
stå utanför kretsen. Det andliga tvånget kan uppenbara
sig under många former. Och slagordet, utsagt i all
ärlighet, kan sätta just ärligheten och samvetsgrannheten på
övermänskliga prov. Med karakteristisk tydlighet visade
denna typ var den var känslig och var den icke var det i
fråga om religionsfriheten.
Såsom en historiens ironi förefaller en episod i andra
kammaren år 1910, då nästan ett skolexempel sattes på huru
förrädiskt religionsfrihetsproblemet är. Det var det liberala
partiet, vilket alltid förde religionsfrihetens talan, som då
illustrerade liknelsen om bjälken i det egna ögat. Lektor
Karl Starbäck, gammal verdandist, motionerade vid nämnda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
