Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Prästlöneregleringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28o
Det var icke att undra över att lantmännen nu ansågo
tiden vara inne att få även prästtionden avskriven. Det syntes
dem vara en enkel gärd av rättvisa, en oundkomlig
konsekvens av vad som redan hade skett. Men om
tiondeskyldigheten till kyrkan verkligen skulle försvinna, så var det,
såsom det också yttrades i riksdagen, icke en dag för tidigt att
man började utreda den vidlyftiga frågan.
Tiondeskyldigheten till kyrkan hade, efter ingående överläggningar vid
olika riksdagar, blivit reglerad genom en förordning av år
1862. Den bärande tanken i denna förordning var en viss
enhetlig beräkning av formerna för tiondens inbetalning i
penningar. Den skulle nämligen icke längre utgå in natura
på det gamla sättet, att tiondegivarna kommo med
natura-produkterna till prästgården. Överenskommelse om
ordningen för tiondens utgörande reglerades genom av
myndigheterna fastställda s. k. lönekonventioner för varje pastorat.
Dessa konventioner skulle ha en giltighetstid av femtio år.
Omedelbart började sådana uppgöras, de första redan år
1864. 1914 började således tiden för lönekonventionernas
upphörande. Före den tiden måste ovillkorligen nya grunder
för prästernas avlöning uppgöras.
Om tionden skulle indragas, måste ersättning givas för
densamma. En förpostfäktning om arten av denna
ersättning utkämpades i samband med behandlingen av A. P.
Danielssons motioner. Motionären hade nämligen själv
angivit den väg på vilken enligt hans uppfattning
avlösning skulle ske. Likasom vid de andra grundskatternas
avskrivande skulle staten träda emellan. T. o. m.
oberoende av en behövlig, ny fördelning av löneförmånerna
för prästerna kunde tiondefrågan lösas, helt enkelt därigenom
att riksdagen anvisade medel till prästerskapets avlöning
och anslag för ändamålet uppfördes i riksstaten.
Danielsson menade, att då statskyrkans präster ej kunde betraktas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
