Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Prästlöneregleringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
och förande, ehuru på olika vägar, till att prästerna skulle
bliva statstjänare. Billing var även denna riksdag ordförande
i det utskott som skulle behandla ärendet. Han
sammankallade först riksdagens präster till enskilt möte och
överenskom med dem om de riktlinjer som skulle följas. Han säger
att han själv icke hyst stora förhoppningar att kunna
genomdriva dem i utskottet. Debatten blev het. »Till sist», säger
Billing, »drog A. P. Danielsson upp sitt sinnes slussportar
och fram forsade en ohygglig ström av ord, vittnande om
kyrkofientlighet och egennytta. Jag hade väntat härpå. Men
nu grep jag till orda, och i stor stillhet sökte jag ge vad rätt
jag kunde åt de olika meningarna samt föreslog till sist
några punkter, varom jag tyckte vi borde enas. Aldrig har
jag väl varit med om något som i en debatt mera förvånat
mig. All häftighet blev som bortblåst, och alla uttryckte
sitt instämmande. Härmed var huvudsaken avgjord och sedan
enades man lätt om det övriga.»
Man kan lätt förstå A. P. Danielssons förargelse. Billing
föreslog nämligen för utskottet, att riksdagen blott skulle
begära utredning beträffande tiondeskyldigheten, icke dess
avskrivning. Den kommande utredningen skulle således
vara fullkomligt obunden. Billing berättar, att Danielsson
sökte förmå utskottssekreteraren att i motiveringen till
utlåtandet få in något om tiondeavskrivning m. m., men
försöket resulterade i att Billing själv skrev det väsentliga.
Danielsson sökte sedan vid justeringen få in sina synpunkter,
och då det misslyckades, ville han reservera sig. Billing
hotade då med att om Danielsson rev sönder utlåtandet i andra
kammaren, så skulle Billing göra det i första kammaren.
Men den utgången vågade icke Danielsson riskera. Utan
svårighet gillades utlåtandet av bägge kamrarna.
Beslutet torde vara så viktigt, att ett anförande av dess
ordalag är motiverat. Riksdagen anhöll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
