Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Prästlöneregleringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
ratet, i fråga om de senare boställshavaren. Denne ägde ju
att själv uttarrendera prästgården och kunde göra detta
så, att byggnadsskyldigheten kom att åvila arrendatorn.
2) tillämpningen av grundsatsen, att byggnadsskyldigheten
förenades med underhållsskyldigheten på samma hand.
3) komministrarnas åtnjutande av samma förmåner som
kyrkoherdarna i fråga om viss frihet från byggnadsskyldighet.
4) tidsenliga bestämmelser om sätesbyggnaden. Förslaget
innebar en ökning i byggnadsskyldigheten för församlingarna:
de hade hittills sluppit taga någon befattning med
komministrarnas bostäder. Andra kammarens motstånd mot
förslaget gav tillkänna, att församlingarna icke ville vara med om
en ökning av byggnadsskyldigheten.
Under utarbetandet av sitt förslag till nya grunder för
prästernas avlöning fann kommittén, att frågan om
ecklesiastik boställsordning och om utarrendering av prästgårdarna
var en vital fråga icke blott för den nya regleringen över
huvud, utan också för övergången från gammal till ny
reglering. Av denna anledning utbröt den dessa frågor ur
kommittéförslaget i dess helhet och framlade förslag, som i viss
mån kunde antagas utan samband med den nya
löneregleringen. De skulle också vara ägnade att omedelbart avhjälpa
de svåraste olägenheterna.
Förslagen om ny arrendeordning och om ny
boställsordning avgåvos resp, år 1899 och 1900 samt utsändes på
remiss till myndigheterna. Diskussionen inom prästerliga
kretsar kom genast i full gång. Med avseende på
prästgårdarnas utarrendering föreslog kommittén, att dylik
utarrendering icke som hittills skulle behöva inskränkas till
vederbörande prästmans tjänstetid. Arrendering skulle
kunna ske på tio år, i undantagsfall ända upp till tjugo år.
Kommittén hade varit så omtänksam, att den på förhand hade
inhämtat yttrande från samtliga prästmän, som innehade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
