Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Prästlöneregleringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3°3
propositionerna. Det vore möjligt, att dessa för övrigt
innebure stora förmåner för prästerskapet, men aldrig ville
talaren, för att köpa dessa, sälja den svenska folkkyrkans
frihet och självständighet.
Statsrådet Hugo Hammarskjöld blev icke svaret skyldig.
Det var, förklarade han, efter moget övervägande som han
hade handlat. Regeringsformen kände icke till kyrkomötets
hörande rörande den ekonomiska lagstiftningen. På
civilrättslig väg kunde man icke göra stadganden som innebure
en utökning av kyrkomötets befogenhet. Därtill behövdes
grundlagsändring. Men en dylik drog han sig för att föreslå.
Ty privilegierna hörde en förgången tid till. Nu ville ändå
prästerna, som dock voro bärare av de allra högsta ideella
intressen och som buro upp det religiösa livet, för sina
ekonomiska intressen stänga in sig i en spetsgård av privilegier,
som man icke finge röra. Hammarskjöld uttalade i detta
sammanhang sin undran, om prästen genom prästvigningen
erhölle en annan syn på saker och ting än vad lekmännen
hade. För egen del skulle talaren, om han vore präst, finna
det motbjudande, om prästerna ensamma bland alla stånd
och klasser skulle stänga in sig inom privilegiernas
spetsgård. Man kan förstå biskop Billings livliga förtrytelse över
dessa ord. Han replikerade också med skärpa och framhävde,
att Hammarskjöld i detta sammanhang satte likhetstecken
mellan kyrka och prästerskap, vilket vore felaktigt. Billing
ville bygga hela sin argumentering på att privilegierna
skyddade icke prästerskapet i första hand, utan kyrkan såsom
sådan.
Närmaste följden av Billings yttrande vid remissdebatten
blev, att hovrättsrådet K. J. Ekman och prosten Redelius
resp, i första och andra kammaren väckte likalydande
motioner, åsyftande att åstadkomma förmedling mellan de olika
ståndpunkterna. Motionärerna framhävde, att det vore fråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
