- Project Runeberg -  Svenska kyrkan omkring sekelskiftet /
337

(1930) [MARC] Author: Edvard Rodhe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Prästvalen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

337

en femtedel — men kyrkomötet offrade den som sagt för att
i flagranta fall kunna mota ut en olämplig fjärde man.

Den föregående framställningen har måst röra sig med en
mängd tekniska detaljer, vilka försvåra en överblick över vad
som skedde. Vad som åstadkoms var en ganska radikal
utjämning med slopande av en mängd historiskt uppkomna
olikheter församlingarna emellan. Det är samma tendens
till utjämning som har konstaterats med avseende på
prästlöneregleringen. Utjämningen kom under den följande
tiden att medföra borttagandet av patronatsrätten samt en
jämkning med avseende på de privilegierade pastoratens
valrätt, så att denna i de olika fallen kom att uppvisa mindre
nyansering än förut.

Med utjämningstendensen förenades, när det gällde
löneregleringen, ett betonande av den rikskyrkliga synpunkten.
Detsamma kan konstateras med avseende på prästvalen.
Rikssynpunkten gjorde sig där gällande i strävan att upphäva
det s. k. stiftsbandet. Initiativet utgick från prästerligt håll.
Vid 1900 års riksdag motionerade nämligen kontraktsprosten
O. W. Redelius om upphävandet av indigenatsrätten i fråga
om ansökning till prästerliga tjänster. Lagutskottet tillstyrkte
en utredning av frågan. Andra kammaren biföll utskottets
hemställan, men den första avslog den med avsevärd majoritet.
Frågan kom igen vid 1902 års riksdag, då utgången blev
densamma. Minoriteten i första kammaren hade dock
stigit. Vid 1903 års kyrkomöte upptogs frågan genom en
motion av Gunnar Ekström. Stämningen inom kyrkomötet
var dock så pass deciderat emot den föreslagna utredningen,
att avslagsyrkandet bifölls utan votering. Vid följande
kyrkomöte 1908 var konsistorienotarie A. Carlgren i Luleå
motionär. Biskop Bergqvist talade då ivrigt för saken —- det ser
nästan ut, som om norrlänningarna särskilt vore intresserade

22 — 3O436« Edv. Rodhe: Svenska kyrkan omkring sekelskiftet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu May 15 23:38:51 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svky1900/0337.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free