Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Församlingstanken och det svenska kyrkolivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
355
vid densamma vara anställd, men såsom alltid vid dylik
frivillig verksamhet var det vanskligt att finna några linjer för
anslutningen till den officiella kyrkoinstitutionen, som
tillfredsställde alla. På schartauanskt håll fruktade man att den
nya institutionen skulle utveckla sig i okyrklig riktning,
farhågor som bottnade i minnen från äldre tiders arbetsmetoder
i fråga om frivillig andlig verksamhet. Debatten om
för-samlingshyddans invigning — däri tillspetsade sig
frågeställningen •—• fördes år 1902 livligt och icke utan skärpa.
Man fann till slut en modus vivendi, och verksamheten i
församlingshyddan utvecklade sig i kyrklig riktning.
Också mot den kyrkliga ungdomsrörelsen ställde sig
göteborgarna kritiskt. Vid Göteborgs stifts prästsällskaps
sammanträde 1905 behandlades frågan: huru skola vi bäst bereda
kyrklig vård åt den konfirmerade ungdomen?
Kontraktsprosten J. L. Cullberg ingick därvid på en kritik av A. S. P:s
program för ungdomsvården. Han förordade ett stärkande
av de gamla kyrkliga arbetsformerna, läggande vikt vid
konfirmandberedelsen, den enskilda själavården och det
kyrkliga gudstjänstlivet samt husförhören. Han ville icke
vara med om att ungdomen bildade en särskild grupp i
församlingen. De sista årens konfirmander kunde
sammankallas, men särskilda ungdomsmöten borde icke anordnas,
och allra minst sådana, där andligt och världsligt
sammanblandades. »Aldrig må vi tillåta oss att bilda s. k. kristliga
ungdomsföreningar eller illustrera sådana med vårt
deltagande, om de förefinnas, utan ihågkomma, att ingen annan
förening än de heligas samfund förtjänar namnet kristlig och
att det sant kristliga icke skyltar med det kristliga namnet.»
Sedan den gamla, för legala notiser avsedda Göteborgs
Stiftstidning hade blivit ombildad till ett för allmänheten
avsett kyrkligt veckoblad, hade den härskande riktningen
inom Göteborgs stift fått ett organ, där dess kyrkosyn kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
