Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Internationella uppgifter och förbindelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
402
Sjömansmissionen hade dittills icke tilldragit sig så stor
uppmärksamhet i Sverige, vilket däremot var fallet i Norge.
På uppdrag av svenska kyrkorådet i London hade den norske
pastor Storjohann börjat att verka bland de skandinaviska
sjömännen i Leith. Storjohann var icke blott en eldsjäl —
svenskarna fingo göra hans närmare bekantskap vid den
allmänna lutherska konferensen i Lund 1901 — utan också en
stor organisatör. Den norska sjömansmissionen nådde snart
en storartad utveckling, varvid man naturligtvis bör beakta,
att den norska handelsflottan var oerhört mera betydande
än den dåtida svenska. Storjohann vände sig till Evangeliska
Fosterlandsstiftelsen, och med berömvärd energi tog denna
upp arbetet bland svenska sjömän. Vissa svårigheter ställde
sig i vägen. På somliga platser måste igångsatt verksamhet
snart nedläggas, på andra övertogs den av den norska
sjömansmissionen, ett symptom på svagheten av svensk
skeppsfart. På andra håll lyckades man bättre. Så i Liverpool
(från 1870), Boston (från 1873), Great Grimsby (från 1878)
och Hamburg och Lübeck (från 1883).
Emellertid hade också svenska riksdagen beaktat de svenska
sjömännens andliga behov. För beredande av religionsvård
åt svenska sjömän i utländska hamnar hade 1876 års
riksdag anvisat medel, varigenom sjömanspräst hade kunnat
anställas i Kiel och i West Hartlepool. Dessa sjömanspräster
skulle tillsättas av ärkebiskopen och stå under hans uppsikt.
Så trädde då svenska kyrkans missionsstyrelse från och
med år 1888 också in på arbetsfältet. Till en början
uträttades ganska litet. Fart i arbetet kom det först, sedan särskild
kollekt för sjömansvården (från 1892) hade blivit beviljad.
Uppslaget till verksamheten hade ju kommit från Bordeaux.
Dit sändes också, 1894, en präst, sedermera lektorn vid
Uppsala folkskoleseminarium J. A. Boman. Men den svenska
sjöfarten på Bordeaux avtog, och mot slutet av årtiondet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
