Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Gudstjänstliv och predikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
455
utpräglade predikanter funnos emellertid. En förnämlig
sådan var domprosten J. N. Rexius i Göteborg. Han
presterade det högst märkliga att stå på samma predikstol i över
fyrtio år utan att bliva utpredikad och utan att åhörarna, som
alltid fyllde det rymliga templet, tröttnade att höra honom.
Det var till sist den lugna, klara stämman som svek honom.
Det var alltid en stilla, kanske något tung andakt, när
komminister Lars Norborg predikade i Hagakyrkan i Göteborg
för en mycket fulltalig åhörareskara, som kanske var större än
den som församlingens kyrkoherde, den originelle, sprudlande,
stundom genialiske M. E. Klingstedt, Rudins gode vän,
förmådde samla även under sin krafts dagar. Klingstedts
predikan karakteriseras för övrigt förträffligt av titeln på den
efter hans död utgivna predikosamlingen: »Den gamla
stafvens stöd på tidens alltid nya vägar». Bland göteborgarna
må vidare framhållas kyrkoherde H. Fl. Ringius, i det
föregående omnämnd, vilken i formellt avseende skilde sig från
sina ämbetsbröder genom sitt ofta expressiva, folkliga sätt
att uttrycka sig, vilket avbröt från den gängse
predikotra-ditionen. I Skara stift verkade i samma anda prosten Fr.
Landahl, till Lunds stift hörde doktor J. H. Hägglund,
vilkens kraftiga period dock inföll före nittiotalet, samt
prosten S. Fredlund i Tygelsjö. Till samma riktning hörde
kyrkoherde Emil Stoltz, på nittiotalet anställd vid Lunds
domkyrka. I vissa avseenden påminde han om den yngre,
nyss nämnde Ringius.
Mycket hade, som sagt, den schartauanska predikan
gemensamt med den högkyrkliga, men samtidigt hade den sin alldeles
bestämda särart. Synnerlig vikt lade den vid tillämpningen av
de kristna sanningar den förkunnade och urgerade denna
till-lämpning på flerahanda sätt, vilket framgår av hela predikans
läggning, oberoende av om denna, såsom merendels var fallet,
avslutades med en »tillämpning» eller icke. På ett egenartat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
