Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 11. Konung Gustafs förhållande till Peder Sunnanväder, mäster Knut och Johannes Magnus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
braskande ståt under sin visitationsresa. Gustaf klagade öfver,
att han "af klerkeriet i Upsala stift och mest af de yppersta
illa beryktades" ända in i Norge, och när erkebiskopen
kom hem, tillkallade han honom och sporde, om Kristus
befalt sina lärjungar att föra sådant prål i verlden eller
umgås med sådan fåfänga.
Nya anledningar till missnöje infunno sig, då konungen
i Maj 1526 gästade i Upsala. Gustafs obelåtenhet med
utgången af burspråket på Gamla Upsala högar gaf sig nu
luft i hans förhållande mot erkebiskopen. Pingstdagen den
20:de Maj gaf denne en fest till konungens ära och
utvecklade dervid mycken lyx, hvarjemte han synes hafva retat
konungen genom den fåfänga och högdragna stolthet, som
han alltför tydligt lade i dagen. Så berättas det, att då
erkebiskopen vid måltidens slut föreslog konungens skål
med de orden: "Vår nåd dricker eders nåd till", konungen
skall hafva svarat: "Vår nåd och eder nåd rymmas icke
under samma tak", samt derpå stigit upp från bordet och
aflägsnat sig. Detta visar, att förhållandet mellan konungen
och erkebiskopen redan börjat blifva temligen spändt.
Snart förekommo anledningar till den förmodan, att Johannes
Magnus sökte utländska förbindelser till konungens och
rikets skada. Åtminstone berättar Johannes sjelf, att han
erhöll ett bref med kejserligt sigill från Nederländerna, och
att Gustaf, derom underrättad, misstänkte sammansvärjningar
med konungens och evangelii fiender i Tyskland. Följden
blef, att erkebiskopon vid början af sommaren 1526
kallades till Stockholm och der insattes i förvar i
gråmunkeklostret. Någon egentlig skuld blef ej ådagalagd,
och konungen fann sig föranlåten att icke blott frigifva
Johannes, utan äfven använda honom i borgerliga värf. Han
fick nämligen uppdrag att i konungens ärender begifva sig
till Ryssland och Polen samt afreste på hösten 1526.
Antagligen var det Gustafs förhoppning, att erkebiskopen,
sedan han väl kommit ifrån Sverige, sjelfmant skulle akta
sig för att dit återvända. Denna tanke visade sig ock
rigtig. Johannes Magnus återsåg aldrig sitt fädernesland,
utan vistades till en början en längre tid i Polen, underhållen
af dess konungs och biskopars almosor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
