Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 13. Vesterås recess och ordinantia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidkännas" alla de gods, som sedan Karl Knutssons räfst 1454
blifvit skänkta, sålda eller pantsatta till kyrkor, kloster
och prebenden, dock så, att de gods, som voro sålda eller
pantsatta och icke genom en mycket lång besittning kunde
anses hafva "löst sig sjelfva", skulle igenlösas med större
eller mindre belopp, allt efter som de kortare eller längre
tid varit i kyrkans ego. Derjemte skulle bördsrätten efter
lagen afgöras på tinget. Särskildt angående skattejord
stadgades, att den skulle återgå, "huru länge hon än hafver
borta varit", hvarifrån likväl för prestborden i Norrland
ett undantag medgafs. Den andra punkten i recessen
angick kyrkans lära. Härom hette det, att ständerna af den
disputation, som emellan de begge partiernas anhängare
blifvit anstäld, ej förnummit annat, än att konungens
predikanter "hade goda skäl för sig och icke predikade annat
än Guds ord". De lofvade derföre att hvar i sin stad
stilla det rop, som i detta stycke uppkommit mot konungen,
"och bådo de alle derom, att Guds ord måtte allestädes
i riket renligen predikadt varda".
Till riksdagsbeslutet gjordes ett tillägg, som fått namn
af Vesterås ordinantia. Hon innehöll dels några närmare
bestämmelser till recessens förtydligande, dels vissa
stadganden angående kyrkans ställning till konungen. Så heter
det, att register skulle upprättas på all biskoparnes,
domkyrkornas och kanikernas ränta, hvarefter konungen egde
bestämma, huru mycket de deraf finge behålla, och huru
mycket de skulle gifva honom till kronans behof. Likaledes
skulle de böter och sakören, som hittills tillfallit biskoparne,
af prostarne uppbäras och redovisas till konungen.
Äktenskapsmål äfvensom klagomål mot prest i andliga saker
skulle af biskopen afgöras, men i alla verldsliga mål borde
presten lyda under verldslig domstol. Evangelium skulle
"efter denna dag jemte andra lexor läsas i alla skolestugor,
efter de ju äro kristeliga skolor". Biskoparne finge icke
viga någon till prest, som icke kunde för folket predika
Guds ord. Angående tillsättning af andeliga embeten
stadgades, att biskoparne visserligen egde förse lediga
sockenkyrkor med prester. Dock gjordes härvid följande vigtiga
tillägg: "hvar de besörja dem med klerker, som obeqväme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
