Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 14. Vesteråsbeslutens genomförande och deras följder med afseende på hierarkiens magtställning och kyrkans reformation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom Vadstena, Nådendal och Sko, öfverlefde till och med
konung Gustafs regering.
Bekant är, att de s. k. Helgeandshusen voro ett slags
klosteranstalter, der fattiga och sjuka åtnjöto hjelp och
vård. Mot dessa inrättningar visade konungen ett mildare
sinnelag än emot de egentliga klostren. Då man ville
utsträcka den i Vesterås recess stadgade återbördsrätten
äfven till den egendom, som tillfallit helgeandshus,
hospitaler och sjukstugor, förbjöds detta den 25 Jan. 1528. Att
återtaga dit gifvet gods strede nämligen emot Guds bud,
och vid Vesterås riksdag hade det hvarken varit
konungens eller ständernas mening, att så borde ske. I
allmänhet visade sig Gustaf mycket mån om upprätthållande af
gamla och stiftande af nya barmhertighetsinrättningar.
Kronobecks kloster i Kalmar län hade ursprungligen varit
bestämdt till ett sjuk- och fattighus, men efterhand
öfvergått till ett brödrakloster. I betraktande deraf, "att det
vore Guds bud och vilja att uppehålla de fattige",
förordnade konungen, att det skulle återgå till sin första
bestämmelse af ett hospital. Likaledes förvandlades till hospitaler
Skenninge och Enköpings svartbrödrakloster samt det mycket
betydande gråbrödraklostret i Stockholm. Ett helgeandshus
fanns af gammalt i hufvudstaden. Detta förenades nu med
det i gråbrödraklostret inrättade hospitalet, och
alltsammans stäldes under uppsigt af borgmästare och råd, som
dit skulle skicka "dogse och nyttige föreståndare".
Redan i sin proposition till ständerna vid Vesterås
riksdag hade konungen förklarat, att han väl visste, det
man ej kunde vara förutan lärare och kyrkoprester, som
förkunnade Guds ord, och att han ville styrka och försvara
dem, så framt de fullgjorde sitt embete. Detta löfte blef
ock hållet. Den stora förändringen med afseende på
egendom och inkomster träffade blott klostren och kyrkans
främste män, biskopar och kaniker. Socknepresterna åter
kunde visserligen genom reduktionen förlora ett och annat
lönegods, som genom donation blifvit fästadt vid någon
lägenhet. Men för öfrigt blef deras ställning i afseende
på inkomster alldeles orörd. Väl förekommo exempel derpå,
att man på otillbörligt sätt sökte komma åt äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
