Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 20. Nya liturgiska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utom messan, för hvilket ändamål han redan 1529 utgaf
en ny kyrkohandbok på svenska språket. Hon innehöll,
huru döpelsen skulle förrättas; huru man skulle handla med
dem, som ville gifva sig i äktenskap; huru hustrur skulle
tagas i kyrka efter barnsbörd; huru man skulle handla med
dem, som sjuka ligga; huru man skulle viga lik, innan de
utbäras ur huset; huru lik skulle jordas; samt huru man
borde handla med dem, som skulle afrättas. I denna handbok
bibehöllos de flesta förut vanliga kyrkosederna, såsom
exorcism och abrenuntiation vid döpelsen o. s. v. Hvad
texten angår, så hade författaren äfven här slutit sig till
den förut brukliga ritualen. Dock förklarar han sjelf i
förordet, att han "ej i alla stycken till pricka följt den
latinska handboken, efter denna icke så dragit öfverens
med Skriften, som hon borde". Innehållet hade alltså
blifvit med varsam hand rättadt i evangelisk anda.
Bönerna äro i allmänhet färre än förut: de äro ock
förkortade, men allvarliga och kärnfulla. Det svenska språket
är klart, enkelt och värdigt. Boken slutar med en
förklaring, att författaren ej vill tvinga någon till hennes
användande, utan "väl kan lida, att en annan gör det bättre".
Dock tror han sig kunna försäkra, att den som följer den
nya handboken, "han kan det kristeliga göra". Äfven
anmärkes, att boken, innan hon blef tryckt, tjenat till
efterrättelse i Stockholm.
Två år senare eller 1531 utgaf Olaus sin andra liturgiska
skrift: Den svenska messan, efter som hon må hållas i
Stockholm, med orsaker, hvarföre hon så hållen varder. Sjelfva
titeln röjer, att man i hufvudstaden före tryckningen följt
de här gifna anvisningarne: man hade nämligen i Stockholm
redan 1529 fattat beslut om svensk messa. Den nya
messboken innehöll, huru offentlig gudstjenst med nattvard
skulle förrättas. Anmärkningsvärdt är dock, att någon
föreskrift om predikan eller någon anvisad plats för
densamma här icke förekom. Detta berodde väl derpå, att i
den gamla katholska messordningen ingen plats fanns för
predikan, och att när vid reformationstiden föreskrift gafs,
att Guds ord skulle predikas i alla kyrkor, denna ordets
predikan i början hölls mera fristående, utan att inordnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
