Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - § 23. Missförstånd mellan konungen och de begge äldsta biskoparne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller penningar lösa sina klockor. Fanns blott en klocka,
så fick hon blifva qvar, men skulle till halfva värdet lösas.
För öfrigt skulle utom klockorna och tionden äfven gifvas
lösen för kyrkornas landgille, utom hvad till vin och vax
behöfdes, hvarjemte "aflemnas skulle, hvad i kyrkornas
kistor kunde umbärligt finnas". Missnöje härmed förspordes
flerestädes, och särskildt i Dalarne utbröto oroligheter,
dem Petrus Magni af ovilja eller oförstånd till någon del
vållat, enär han hade skrifvit till Dalarne, att konungen
begärde alla kyrkornas penningar. Emellertid qväfdes
denna oro hastigt nog, och biskop Petrus, som en tid
återfått full embetsutöfning, sattes återigen under samma
förmynderskap som förut, tydligen till straff för sin nyss
omförmälda vilseledande skrifvelse. Sjelfva embetet fick dock
den gamle biskopen behålla till sin död i Maj 1534, då till
innehafvare af den lediga biskopsstolen valdes Henricus
Johannes, en f. d. dominikanermunk, som med ifver hade
omfattat reformationens sak.
Emellan konung Gustaf och biskop Magnus Sommar i
Strengnäs inträdde några år senare en fullständig brytning.
Anledningen härtill är ej närmare känd. Emellertid blef
biskopen, såsom det uppgifves, för sin trofasthet mot den
romerska kyrkan af konungen år 1536 insatt i fängelse, och
ehuru han efter några månader frigafs, återfick han aldrig
sitt embete, utan tilläts att draga sig undan till Krokeks
kloster, der han, försedd med tillräckliga inkomster af
konungen, i ostörd ro fick tillbringa sina återstående dagar.
Han dog omkr. 1543. Stiftet anförtroddes 1536 åt Bothvid
Suneson, en f. d. Linköpingskanik, som i vänskap var nära
förbunden med Olaus Petri och gillade hans verk. Med
Magnus Sommars afgång försvann den siste af de män,
som före Vesterås riksdag (1527) hade varit biskopar i
Sverige. På biskopsstolarne sutto nu andre innehafvare, som
allesammans kunde antagas vara anhängare af reformationens
grundsatser samt vilja verka för deras spridning och
framgång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
