Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- § 31. Konungens kyrkoplundring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
§ 31. Konungens kyrkoplundring.
De absolutistiska styrelsegrundsatser, dem Gustaf på
grund af främmande inflytelse hade börjat tillämpa från år
1539, spåras mycket tydligt i hans nya sätt att behandla
kyrkans egendom. Vi erinre oss, huru konungen vid
genomförandet af Vesterås recess ursprungligen handlade så,
att han lät biskoparne behålla sina gods och öfriga
inkomster mot vissa öfverenskomna afgifter, som de årligen
skulle erlägga till kronan. Men nu infördes den nya
ordningen, att konungen öfvertog förvaltningen af
biskopsstolarnes gods och inkomster, mot det att innehafvarne
erhöllo vederlag till ett visst årligt belopp af den från och
med 1539 till kronan indragna kyrkotionden. Denna
förändring, som fortgick efterhand, i den mån biskopsplatserna
genom innehafvarnes bortgång blefvo lediga, var vid
midten af 1540-talet nära nog fullständigt genomförd.
På samma sätt behandlades domkapitlens gods: de
återstående kanikerna utlöstes, såsom det hette, mot
vederlag af tionde. Och icke nog härmed. Reduktionen blef
nu utsträckt jemväl till landtpresternas och sockenkyrkornas
hemman och var så betydande, att statens vinst af kyrkliga
fastigheter härigenom nära nog fördubblades. Denna
reduktion, som började 1545, gick så till, att sockenkyrkornas
hemman togos utan ersättning, hvaremot presterna för
de hemman, som dem frångingo, erhöllo vederlag i tionde
eller andra fördelar, hvarjemte de fingo behålla sina
prestbord och ett stomhemman vid sina annexer.
Kyrkornas lösa egendom hade konungen börjat
plundra vid de kyrkovisitationer, hvarom förut talats.
Dackefejden hindrade honom visserligen att fortsätta denna intägt
utanför Göthaland. Men den rikt flödande inkomstkällan
var blott för tillfället lemnad obegagnad. År 1545 började
ånyo den under några år instälda kyrkoplundringen, och nu
kom turen till Svealand. Räfsten fortgick sedan oafbrutet
de följande åren, utsträcktes på 1550-talet till Finlands
kyrkor och synes icke hafva tagit slut förr än vid konungens
död. Summan af det guld och silfver, som hopsamlades,
var ganska betydlig, helst som allt, hvad kyrkorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:36:38 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svkyrhis/1/0073.html
